Avskogningsförordningen träffar nötkött, kakao, kaffe, palmolja, gummi, soja och trä – och produkter som gjorts av dem. Det sista ledet är det som överraskar: emballage, pallar, kartong, möbler, däck och komponenter räknas in långt utanför de branscher som tänker på sig själva som råvaruhandel. Omfattas ni ska ni kunna peka ut var råvaran är odlad eller avverkad, på den koordinat den kom ifrån, och lämna en aktsamhetsförklaring innan produkten släpps ut.
Bevisbördan är er, även när leverantören har rätt
Att materialet faktiskt är lagligt och avskogningsfritt räcker inte. Ni ska kunna visa att ni tagit reda på det, med information som går att följa tillbaka till ursprunget. En leverantörsförsäkran utan underlag är inte tillbörlig aktsamhet – den flyttar bara påståendet ett steg bakåt.
Tillbörlig aktsamhet i tre steg
- 1
Samla information
Vilken produkt, vilken mängd, vilket land och vilken geolokalisering. Här avgörs om resten av processen har något att arbeta med, och det är här de flesta leverantörskedjor visar var de är tunna.
- 2
Bedöm risken
Landets riskklass, komplexiteten i kedjan, förekomsten av blandning under vägen och hur trovärdig informationen är. Risken bedöms per leverans, inte en gång för hela sortimentet.
- 3
Reducera risken
Kompletterande underlag, revisioner, provtagning eller byte av leverantör – tills risken är försumbar. Är den inte det får produkten inte släppas ut, och det beslutet ska gå att visa att ni fattade.
Det utbildningen går igenom
- Vilka råvaror, produkter och roller som omfattas – och skillnaden mellan verksamhetsutövare och handlare, som avgör hur mycket ni ska göra.
- Geolokalisering och datakvalitet: vilka koordinater som krävs, hur de samlas in och vad som händer när en leverantör inte kan lämna dem.
- Aktsamhetsförklaringen och hur den lämnas i TRACES.
- Riskbedömning i praktiken, med kriterierna tillämpade på verkliga leverantörskedjor.
- Avtal och inköpsrutiner: hur kravet skrivs in så att det går att följa upp, i stället för att bli en klausul ingen läser.
- Kontroll, sanktioner och vem inom företaget som bär ansvaret.
Frågor om EUDR
- Vi är inte skogsbolag. Berör EUDR oss ändå?
- Möjligen. Förordningen träffar sju råvaror och produkter gjorda av dem, och trä ingår i fler produkter än man först tänker på – emballage, pallar, kartong och komponenter. Ett verkstadsföretag som exporterar sina produkter i trälådor har en EUDR-fråga att svara på. Utbildningen börjar med att avgöra om ni omfattas, eftersom det är den frågan allt annat hänger på.
- Räcker det att vi är FSC- eller PEFC-certifierade?
- Nej. Certifieringen är ett starkt underlag och gör insamlingen enklare, men den ersätter inte den tillbörliga aktsamhet förordningen kräver – bland annat för att certifieringen inte lämnar den geolokalisering EUDR frågar efter. Utbildningen tar upp hur de förhåller sig till varandra så att ni slipper göra samma arbete två gånger.
- Vad är skillnaden mellan verksamhetsutövare och handlare?
- Verksamhetsutövaren är den som först släpper ut produkten på EU-marknaden eller exporterar den, och det är den rollen som ska genomföra tillbörlig aktsamhet och lämna aktsamhetsförklaring. Handlaren säljer vidare inom marknaden och har lättare skyldigheter – men en handlare som importerar blir verksamhetsutövare. Rollen avgör arbetsmängden, och den bestäms av vad ni gör, inte av vad ni kallar er.
- Vad händer om en leverantör inte kan lämna koordinater?
- Då saknas informationen steg ett kräver, och risken kan inte bedömas som försumbar. I praktiken blir det ett val mellan att hjälpa leverantören att bygga upp uppgiften och att byta leverantör. Utbildningen går igenom hur den dialogen förs och hur kravet förs in i avtalet i tid.
- Vem hos oss bör gå?
- Inköpare, hållbarhetsansvariga, kvalitets- och miljöchefer samt logistik- och importansvariga. Aktsamhetsförklaringen lämnas av företaget, men underlaget kommer från inköp – så det är där utbildningen gör mest nytta.
