Vem bör gå utbildningen?

Den som konstruerar eller granskar säkerhetsfunktioner: maskinkonstruktörer, el- och automationskonstruktörer, servicetekniker som arbetar med säkra styrsystem, och den som ska kunna läsa och ifrågasätta en PL-beräkning som kommer från en leverantör.

Behöver man vara ingenjör?

Nej, men utbildningen förutsätter att du arbetar med maskiner. Den går igenom hur beräkningen är uppbyggd och vad delarna betyder, inte hur man härleder standarden.

Vad är skillnaden mellan Performance Level och SIL?

Det är två sätt att uttrycka samma sak – hur mycket en säkerhetsfunktion går att lita på – från två standardfamiljer. PL kommer ur SS-EN ISO 13849 och används genomgående för maskiner; SIL kommer ur IEC 62061 och är vanligare i processindustrin. Utbildningen håller sig till PL, som är vägen de flesta maskinkonstruktörer möter.

Ändrar maskinförordningen kraven på styrsystem?

Grundkravet är sig likt: säkerhetsfunktioner ska dimensioneras mot risken och kunna visas göra det. Det som tillkommer är att programvara uttryckligen kan vara en säkerhetskomponent, att cybersäkerhet blir en del av bilden och att en uppdatering som ändrar funktionen kan behöva bedömas. Utbildningen tar upp både direktivet och förordningen, eftersom båda är i bruk fram till att förordningen tillämpas fullt ut.

Räcker det att leverantören räknat åt oss?

Om ni är tillverkare av maskinen är beräkningen ert underlag, oavsett vem som tog fram den. Ni behöver kunna läsa den, se att avgränsningen stämmer med er maskin och lägga den i er egen tekniska fil. Det är just den läsningen utbildningen tränar.

Säkra styrsystem – Performance Level och SS-EN ISO 13849

En ljusridå, en nödstopp och ett dörrlås är inte säkerhetsfunktioner för att de sitter där. De är säkerhetsfunktioner i den mån hela kedjan – givare, logik och det som bryter kraften – gör sitt jobb tillräckligt ofta i förhållande till hur illa det går när den inte gör det. Det är den kedjan som kallas säkerhetsrelaterade delar av styrsystem, SRP/CS, och det är den som ska hålla en prestandanivå.

PLr kommer ur riskbedömningen, inte ur produktkatalogen

Erforderlig prestandanivå bestäms av skadans allvar, hur ofta någon är exponerad och möjligheten att undvika – tre frågor om er maskin. Ett komponentdatablad kan säga vad en produkt klarar, men aldrig vad ni behöver.

Så byggs en säkerhetsfunktion, i den ordning arbetet görs

1
Avgränsa vad som är säkerhetsrelaterat
Vilka delar av styrsystemet som ingår i säkerhetsfunktionen avgör hela den fortsatta beräkningen. Dras gränsen fel räknar man rätt på fel kedja.
2
Bestäm erforderlig prestandanivå
PLr härleds ur riskbedömningen med riskgrafen i SS-EN ISO 13849-1: allvar, exponering och möjlighet att undvika. Det är kravet allt annat ska mätas mot.
3
Välj kategori och arkitektur
Enkanaligt eller tvåkanaligt, med eller utan diagnostik. Arkitekturen sätter taket för vilken PL som över huvud taget är möjlig att nå.
4
Kvantifiera MTTFD, DC och CCF
Hur länge delarna håller, hur mycket av felen som upptäcks och hur väl kanalerna är skyddade mot att fallera av samma orsak. Siffrorna kommer från tillverkarens data, inte från känsla.
5
Verifiera och validera
Verifiering är att visa att uppnådd PL når upp till PLr. Validering enligt SS-EN ISO 13849-2 är att pröva att funktionen gör det man tänkt sig, inklusive vid fel.
6
Dokumentera i tillverkningsunderlaget
Beräkningen, valen och proven hör hemma i den tekniska filen. En säkerhetsfunktion som ingen kan visa hur den dimensionerades är i praktiken odokumenterad.

Det som brukar gå fel

Kategorin väljs först och PLr räknas fram efteråt, så att beräkningen bekräftar ett beslut som redan är taget.
En säkerhetskomponent köps som certifierad till PL d och antas ge PL d åt hela funktionen – men kedjan är aldrig starkare än summan av sina delar.
Diagnostisk täckningsgrad sätts högt utan att det finns någon diagnostik som faktiskt provar den delen.
CCF hanteras som en formalitet, trots att två kanaler i samma kabelstege delar orsak till fel.
Valideringen hoppas över för att funktionen 'uppenbart fungerar' – vilket är prövat i normalläge, inte vid fel.
Programvara räknas bort, fast en säkerhetskomponent kan vara programvara och en uppdatering kan ändra funktionen.

Frågor om styrsystem och Performance Level

Vem bör gå utbildningen?: Den som konstruerar eller granskar säkerhetsfunktioner: maskinkonstruktörer, el- och automationskonstruktörer, servicetekniker som arbetar med säkra styrsystem, och den som ska kunna läsa och ifrågasätta en PL-beräkning som kommer från en leverantör.
Behöver man vara ingenjör?: Nej, men utbildningen förutsätter att du arbetar med maskiner. Den går igenom hur beräkningen är uppbyggd och vad delarna betyder, inte hur man härleder standarden.
Vad är skillnaden mellan Performance Level och SIL?: Det är två sätt att uttrycka samma sak – hur mycket en säkerhetsfunktion går att lita på – från två standardfamiljer. PL kommer ur SS-EN ISO 13849 och används genomgående för maskiner; SIL kommer ur IEC 62061 och är vanligare i processindustrin. Utbildningen håller sig till PL, som är vägen de flesta maskinkonstruktörer möter.
Ändrar maskinförordningen kraven på styrsystem?: Grundkravet är sig likt: säkerhetsfunktioner ska dimensioneras mot risken och kunna visas göra det. Det som tillkommer är att programvara uttryckligen kan vara en säkerhetskomponent, att cybersäkerhet blir en del av bilden och att en uppdatering som ändrar funktionen kan behöva bedömas. Utbildningen tar upp både direktivet och förordningen, eftersom båda är i bruk fram till att förordningen tillämpas fullt ut.
Räcker det att leverantören räknat åt oss?: Om ni är tillverkare av maskinen är beräkningen ert underlag, oavsett vem som tog fram den. Ni behöver kunna läsa den, se att avgränsningen stämmer med er maskin och lägga den i er egen tekniska fil. Det är just den läsningen utbildningen tränar.